Känner du igen dig? Du går längs gångbanan, ser en annan hund på håll och plötsligt kastar sig din hund i kopplet. Den skäller, drar och låter som om den vill slåss. Men när den väl får hälsa är den hur glad och vänlig som helst. Många av mina kunder frågar precis samma sak: ”Den älskar ju andra hundar, men varför blir mötena så här?”
Svaret handlar sällan om olydnad, utan mer om hur hundens naturliga sätt att kommunicera krockar med våra raka gångvägar och strama koppel. I hundvärlden närmar man sig sällan rakt framifrån. Två främmande hundar skulle normalt gå i en mjuk båge, nosa i marken och undvika direkt ögonkontakt. Små artiga signaler som säger: jag vill inte bråka. När vi däremot går nos mot nos på en smal trottoar, utan möjlighet till dessa signaler, blir situationen onaturlig. Lägg till att vi ofta spänner kopplet i förväg, då försvinner hundens chans att prata med kroppen.
När rörelsefriheten begränsas aktiveras stressystemet. Pulsen stiger, musklerna spänns och kroppen går i beredskap. Även om hunden egentligen bara vill fram och hälsa. Utfallen blir ett sätt att hantera känslan och eftersom den andra hunden försvinner, belönas beteendet utan att vi märker det.
Men det går att hjälpa hunden att känna sig tryggare redan vid nästa promenad:
1. Gå i en båge. En liten sväng ifrån den andra hunden underlättar mötet direkt.
2. Använd mjuka belöningar. Mitt bästa tips är baconost på tub. Själva slickandet är lugnande för hundar och jag har aldrig träffat en hund som inte älskar baconost.
3. Slappna av i kroppen. Håll kopplet med en mjuk böj, inte spänt som en fiolsträng. Ditt lugn smittar av sig till din hund.
4. Planera smart. Välj bredare vägar och undvik trånga passager där ni tvingas rakt emot andra hundar.
När du börjar tänka känsla före lydnad kommer du märka skillnaden. Din hund kommer andas ut lite snabbare, söka dig oftare och möta världen med mer lugn och nyfikenhet.
Nicoline Krulle Yildiz, Edets Hundskola 🐾